Idag drog jag in till city ett tag på eftermiddagen för ett läkarbesök. Jag tog t-banan från jobbet och satte på lite härlig musik och läste en tidning. Efter en stund märkte jag att jag hade satt mig mittemot en konstig gubbe som satt och harklade sig och pratade för sig själv, så jag höjde volymen för att få lugn och ro. Jag drog en lättnadens suck när han gick av efter ett par stationer. Då kom nästa på! En knäpp, halvgalen, konstig sak som ABSOLUT skulle prata med mig. Jag sade att jag inte var särskilt intresserad av konst och att jag hellre ville lyssna på musik. Då fortsatte han och undrade om jag kanske gillade Limericks instället? Men hallå!!!! Han rabblade ungefär 5 limericks och övergick sedan till dikter. Sedan skulle vi kolla på foton som han tagit (fina) och jag skulle hålla i hans kamera som var från 1976. Inte var det någon lugn och skön resa inte...