Scrappade just ihop ett litet kort som vi ska ta med oss till J's mamma imorgon när vi ska dit på lite påskfirande =). Vågar jag ge bort detta? Det är ju tanken som räknas, eller hur? =)

Gjorde iordning vinaren som vi ska ha med oss ikväll så att den blir lite mer personlig. Tycker det är så tråkigt att köpa en färdig påse till flaskan. Vågar jag ge bort den här?

Igår gjorde jag faktiskt klart kortet till mamsen. Resultatet blev såhär:



Jag är nöjd eftersom det är mitt allra första kort, och det skapades på ganska kort tid eftersom jag skulle till brorsan och pula på kvällen. Jag, han och mamma fixade iordning tjejernas rum och det blev jättemysigt. Idag kommer de hem till Patrik och får se resultatet, hoppas att de blir glada :).

Jag e hängig idag. Har just legat och sovit ett tag för att kurera mig. Är förkyld och febrig, men det går förhoppningsvis över snart...

Allt är Willys fel...nåja i alla fall en del. Mamma och jag var och handlade inför en middag i torsdags och i en stor låda med fyndsaker så hittade jag ett paket med klister. Lycklig över fyndet så berättade jag för mamma att jag nu hade allt som jag behövde för att kunna påbörja mitt första scrapbookingprojekt. Jag visste nämligen att jag bara hade ett gammalt limstift från typ 70-talet hemma i lådan och att jag nog skulle bli glad bara att lyckas få bort korken. Så här i efterhand så hade jag hellre betalat Willys för att slippa bli frestad att köpa konstiga saker i mystiska förpackningar i stora fyndlådor...

För två timmar sedan tänkte jag pyssla. Ja, du läste faktiskt rätt. Lena har nämligen börjat handla scrapbookingsaker på Tradera och ute i affärerna. I början skrev jag ned det jag handlade för på Tradera, men när siffrorna började bli tresiffriga så lade jag av med min statistik. Jag fick lite ångest över att jag handlat så mycket, särskilt med tanke på att jag inte är särskilt kreativ och konstnärlig.

Jag fick ett ryck runt nio och bestämde mig för att skapa ett Mors dagskort i tusenkronorsklassen (eftersom jag antog att jag inte skulle pyssla något mer efter det). Jag klippte, vek, arangerade blommor, mätte och tog fram KLISTRET. När jag skulle bryta öppningen så hände det. Limmet skvätte upp på mina händer och på byxorna. Jag lyckades sära på mina fingrar som ville klistras ihop men blev ännu mer kladdig och ganska snabbt väldigt stel i fingertopparna (och är fortfarande). Läste på tuben att jag köpt superlim som skulle användas på metall och porslin. Mina fingrar gjorde ont och var stela. Stod länge i badrummet och testade alsolsprit, peelingkräm och tvål - inget hjälpte. Eftersom jag knappt kände fingertopparna ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att få tips om vad jag kunde ta bort superlimet med. Sjuksköterskan kunde inte hålla sig för skratt. Hon tipsade om aceton och olivolja och sade att jag inte skulle leka med superlim igen. Jag lovade henne att köpa limstift i fortsättningen. Det positiva var ju i alla fall att jag räddat kvällen för henne och hennes kollegor =).

Förresten, behöver jag nämna att det stod på förpackningen att det var farligt att få limmet på huden och att man skulle kontakta sin läkare?

Nu har det gått 2 timmar och jag har skrubbat och skrubbat. Jag har fortfarande lim kvar, men fick bort en del. Känslan i mina fingertoppar motsvarar nog "russinkänslan" när man legat i ett bad lite för länge. Skillnaden i det här fallet är att det känns som att jag legat i badet hela livet. Får fortsätta skrubbandet imorgon, orkar inte längre....

Är det här en typisk Lenagrej kanske?

Nu tänker jag plocka fram mitt gamla limstift från 70-talet istället, garanterat intorkat och ofarligt....