Jag har kommit in i en blödig period och fäller tårar dagligen...

Igår var det när Mix Megapol ringde upp en kvinna som blivit nominerad till veckans "vardagshjälte" och gav henne en digitalkamera. Det var en kvinna som hade nominerat henne för att hon alltid var så trevlig och glad mot alla elever när hon var mattant. Hon blev jätterörd och jag också :).

Idag var det på bussen på väg till jobbet. Mitt emot mig satte sig en man och bredvid mig hans dotter, skulle gissa att hon var 9-10 år. Efter ett par stationer skulle dottern av och pappan sade hej då, men dottern tittade ned i marken och svarade inte. Det såg ut som om hon tyckte att han var världens pinsamaste... Sedan när bussen åkte så tittade pappan efter flickan som jag förmodade travade vidare till skolan. Helt plötsligt slog det mig en tanke som gjorde att jag fällde några tårar igen. Tänk alla barn som idag, och som imorgon, måste gå till skolan fast de inte vill...för att andra barn är dumma mot dem. Jag hoppas att alla föräldrar och vuxna i skolorna verkligen kämpar för att utrota mobbning och inte blundar för jobbiga situationer.

Jag tänker, tänk om just den flickan jag såg inte sade hej då till sin pappa just för att hon egentligen inte ville lämna honom kvar på bussen?